Ljusets sanning

Inuti en övertankad hjärna...

Medans ni sov, försökte jag hitta skärpan i morgondimman...

Den känns totalt oövervinnerlig, jag står på botten av trappan upp till Fjärsås bräcka med vingliga ben en mjöd doftande andedräkt en sömndrucken Hovawart i ena handen och en stor svart klump som tynger ner mig runt halsen.

Hur skall jag komma upp ? Letar frekvent med blicken till möjliga offer att bära upp mig men klockan 03:45  på midsommardagen fanns inga volontärer så min blick fastnar på min trotjänare som skakar barskt på huvudet och hoppar med lätta tassar halvvägs upp och kollar på mig hånler och skakar på huvudet åter igen...

Har ingen aning hur jag kom upp men jag kan lova det var inte snabbt eller smidigt och absolut inte graciöst, hade jag inte haft bildbevis så hade jag varit säker på att jag drömt alltsamman.

Väl uppe fanns det ingen återvände då jag inte hade kraft nog i mina ben att lyckas ta mig ner för den branta trappan så jag gick till närmaste sluttande nerförsbacke, tur för mig att detta var vägen till sjön

Men var är älvorna och dimman? Satte mig på en sten och väntade och det dröjde inte många minuter innan mitt luddiga sinne hade dansande älvor drakar och en helt magisk miljö,  i mardrömmen hade jag dock inte med mig det viktigaste: kameran! I den andra världen var det en svärm hungriga knott som började sin frukost på min hjässa och kunde väcka mig innan hjärtfrekvensen blivit allt för hög. Nä här kan man inte stanna så...

...fortare än tanken hamnade jag bland dimman, "ni förstår nu vilken hjärnkapacitet jag hade" den hade hittat mig

Men hur hittar man ut, jag kanske skulle följa stigen och se om jag hittar lite sol

På jakt efter solens strålar hittar jag en nyfiken Islandsponny med daggdroppar i pannluggen som granskar mig suspekt uppifrån och ner men då jag inte hade något gott att erbjuda och hade en obehaglig odör runt mig försvann den snabbt bakom en kulle och jag kunde fortsätta söka efter solens strålar...

och den var inte långt borta den värmde mig redan i nacken

innan den snabbt försvann bakom några moln  men några strålar hittade sig fram och värmde dimman

När solen väl var framme bjöd den på ett mycket behagligt ljus, man blir ju allt lite sugen på att följa strålarna men jag borde verkligen få lite sömn innan jag total däckar

Men när man har detta ljuset är det svårt att lyda kroppens signaler, men som tur är går solen i moln vid halv sju och jag kan börja min vandring mot sängen...

Jag hoppas ni hade en underbar midsommar, det hade jag!



Postat 2012-06-24 20:00 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Tidigare blogginlägg