Ljusets sanning

Inuti en övertankad hjärna...

När egot mejar ner förståndet

Det händer igen det blir morgon, jo det kan jag visserligen förstå att det kan bli, det som går över mitt förstånd är hur det lyckas utan min vetskap bli så mycket morgondag utan att jag fattat något..

Skamset går jag upp ur sängen som jag helst inte vill lämna trots att klockan är ett på dagen. Varför kunde inte jag bli en människa som skuttar upp likt en lärka innan soluppgången och hjärnan är klar då jag öppnar ögonen och bara väntar på dagens utmaningar..

Min morgon är likt denna full av skam, sängen som igår kväll va så tråkig att ligga i är nu det skönaste som finns, hjärnan är mosig och jag har svårt att tänka en enda klar tanke, att bara öppna munnen är en ansträngning... Ljud är inte heller någon höjdare, sitter helst och stirrar på dammkorn tills förståndet har lust att infinna sig, förståndet får dagen till ära lite hjälp av koffein.

Min fina hälft med förstånd har gjort frukost och vet efter fyra år med denna här vart minorna ligger och väntar tills kolhydraterna nått sitt mål innan han kommer med förslag på dagen. Solen skiner och ett besök i gässlösas naturreservat kanske hade varit något för sengångaren, men påpekar tydligt att han har en tid att passa...

Sagt och snart gjort är vi på väg med några kilos packning då hjärnan väl kommit igång gjorde den det ordentligt och kläckte iden att man kanske själv skulle stå framför linsen och se hur mina medmänniskor har det...

Ni kanske inte tycker det är den bästa idén att välja långklänning i 7 grader Celsius speciellt inte då den sten jag valt ut sitta på är omringad av 1 meter lera och jag lovar  det tycker inte jag heller men har hjärnan kläckt en i´de följer jag den slaviskt på gott och ont. Någon som njuter i fulla drag är träsktrollet Diesel och  tar mer än gärna ett gyttjebad och spraymålar matte med, och då jag prompt skall ha med hundrackarn i bilden är det bara att köra meditation och tänka på något vackert gärna med en klädnypa på näsan och hoppas innerligt på att detta blir otroligt bra inne i kameran...

Men min plan går genast i stöpet då sladden slutar ca en halv meter från stenen och min assisterande man får rart nog trycka av med tydliga instruktioner:, Bara tryck på knappen, rör inget annat!!

Så tips på en trådlös fjärr till en Canon 5D mark II mottages med glädje

När jag väl kommit ut på stenen och ska posera försvinner all tillstymmelse av självförtroende och kvar är en känsla av en fåne som stor där och ser fruktansvärt dum ut, är det såhär man känner sig då man inte själv håller i fjärren, total maktlöshet.

Så alla modiga där ute som råkat ut för min lins: NI är bäst!!!

Tiden rinner iväg och jag kom just på att det var ju någon som hade en tid att passa i sällskapet, vi skall alldeles strax åka ska bara...

...ta ett kort...

...och ett till...

...och ett.. Hmm för husfridens skull är det nog bäst att inte utmana ödet.

Bilen anländer till fjärås precis i tid, nja inte mycket mer en en kvart sen i alla fall. Då jag lämnat av killen och det stinker från baksättet kanske man skulle ta sig en sväng till näsbrokrok igen och se va detta vackra landskap har att erbjuda en kväll som denna förutom ett bad till mr träsk...

Efter badet bestämde jag mig för att ha blötdjuret i koppel så jag vet vart jag har honom sedan gick vi och satte oss bland klipporna och njöt av solnedgången, havet och vågorna 

och dem bjöd på en ordentlig uppvisning

denna gången med

och jag är förbannat nöjd med att ha havet så nära.....



Postat 2012-05-22 04:32 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Om man kanske skulle.....

Det är fredag kväll,  jag tittar på kameran jag tittar ut på ösregnet, för ögonen till till vinet i hyllan, det verkar vara den bästa idén, eller?

Det är ju storm ute och regnet har piskat hela dagen, men jag vill ju ut och fånga vågorna det va ju så länge sedan sist och framför allt jag vill ju se om objektivet jag köpte kan leverera det jag hoppas.

Men vänta lite nu, ser jag inte att det börjar ljusna lite vid horisonten? Speciellt då lägenheten verkligen borde städas före öppnande av den där vinflaskan, jo det börjar definitivt ljusna vid horisonten!

Jag börjar packa väskan med diverse attiraljer tom plast som skydd  inte för att jag någonsin kommer att använda den men det är ju en fin tanke och en dag kanske, möjligtvis...

Efter en snabb ner packning och med en arsenal av kläder på mig är jag och min alltid lika överentusiastiska hovawart Diesel (som nu är min hund för er som undrar) bär färden ner till Åsa destination Näsbrokrok

Jag hade rätt! "Jag älskar när det händer och i min värld är det allt som oftast" molnen skingrar sig och ju längre jag kör ju mer lovande ser det ut... När jag är ca en mil från min ändhållplats får jag se ett underbart ljus vid havet och se där en massa fåglar som hänger och det kan ju inte bli mer perfekt det är en stor P skylt där så jag svänger snabbt och smidigt in och parkerar, chauffören i bilen bakom kan ha en annan uppfattning om just smidigheten...

Bäst att smyga tyst ut så att inte fåglarna drar precis i det ögonblicket den tanken träffar hjärnbalken har hovawarten kommit på att matte måste nog bli påmind om att jag existerar och drar några snabba skall, och min bild som skulle kommit med i galleri FS flög snabbt därifrån...

Som ni ser: Absolut fågelfritt

Hoppar in i bilen igen: Mot näsbrokrok

Jodå utan några värre missöden och en felkörning hamnade jag rätt och kan konstatera att a det blåser, det blåser rejält fy i h va det blåser... Tur att jag va noga med att pälsa på mig ordentligt och tur att det är ett i mina ögon ett förträffligt ljus

Dagens bästa

Helt betagen av vågorna insåg jag inte ...

.... att det kanske är dags att FLYTTA på sig.

Med vatten upp till midjan började jag fundera på var den fyrbenta kollegan var, säg inte att han har bestämt sig för att göra en av sina favorit sysselsättningar: Bada! Med andan i halsgropen tittar jag försiktigt mig om Pjuh där är han och sysslar med en annan favorit nämligen vindsurfa med ansiktet

Men vad är det jag ser bakom hunden är det inte en regnbåge stor som hela Åsa

och döm av min förvåning när ett helt hav va i vägen för att få med hela bågen! Svor ännu en gång att jag inte har råd med det där 16-35 objektivet.

Regnet börjar kännas ner mot ryggslutet och det är dags att hitta den där hunden och åka hem

Här är jag matte!!!

När jag läste hur man skulle föra sig i sin blogg stod det att ironi var svårt att nyansera i text, men är man uppvuxen med nile city är man ärrad för livet....



Postat 2012-05-12 15:33 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Tidigare blogginlägg